Vasa brinner ner och en ny stad byggs upp

På förmiddagen den 3 augusti år 1852 ödelades hela Vasa stad av en förödande brand. En bakfull bonde, som samma morgon hade kommit från Vörå, tog sig en tupplur i mossan i ett uthus tillhörande rådman Aurén. När bonden vaknade hade han, halvt i sömnen, tänt sin pipa och tappat den i den torra mossan, som fattade eld. Vöråbon hade i förskräckelsen kastat sig på hästryggen och flytt från platsen. Endast kärran lämnade kvar på gården som bevis på hans besök.

Vaasa palon jälkeen_1200x491

Elden spred sig snabbt i den tätt bebyggda staden, som länge hade lidit av torka. Gnistorna spred sig snabbt med vinden till de lättantändliga taken på även mera avlägset belägna hus. Alla försök att släcka elden misslyckades, och istället fick man rädda det som räddas kunde av lösöret. Samma kväll var över 3 000 Vasabor hemlösa och tvungna att söka sig till något tillfälligt härbärge i trakten.

Endast några byggnader i utkanten av staden, bland andra hovrätten, klarade sig undan branden. Från banken och länskassan lyckades man rädda penningmedlen, men mycket av det skriftliga materialet med anknytning till stadens historia förstördes.

Vaasan rautatieasema ja matkakeskus.Kort efter branden började man diskutera återuppbyggandet av staden. Vissa tyckte att staden absolut skulle byggas upp på sin gamla plats. Andra däremot ansåg att staden borde flyttas närmare havet, till Klemetsö udde. På grund av landhöjningen hade man redan varit tvungen att flytta hamnen till Brändö. Till den gamla staden kunde man endast ta sig fram med små fartyg. Efter reskript av Kejsaren Nikolai I den 1 mars 1854, beslöt man att Vasa byggs upp på Klemetsö udde cirka 7 kilometer från den nerbrunna staden.

För att behaga kejsaren beslöts år 1855 att den nya staden skulle få namnet Nikolaistad. Stadens nya namn väckte stort motstånd och användes endast i officiella sammanhang. I folkmun hette staden fortfarande Vasa.

Den svenske arkitekten Carl Axel Setterberg utnämndes till länsarkitekt i Vasa endast några månader efter branden, och i början av år 1854 utnämndes han även till stadsarkitekt i Vasa.

Setterberg fick ett unikt tillfälle att planera en helt ny stad, med stadsplan och ett stort antal offentliga och privata byggnader. Den öppna stadsplanen, med sina esplanader och brandgator, fyllde även sin funktion som brandskydd.

Fem esplanader löpte genom staden, varav Hovrättsesplanaden och Vasaesplanaden i öst-västlig riktning, och parkområden mellan dem bildade stadens tvärgående centrumaxel, där även stadens viktigaste offentliga byggnader uppfördes. I axelns västra del, nära stranden, placerade Setterberg hovrättsbyggnaden i nygotisk stil, och i korsningen av den dubbla esplanaden och Kyrkoesplanaden placerade han stadens kyrka, som representerade samma stil. Även stadens stora torg fick sin plats i korsningen av esplanaderna, öster om kyrkan.

Många av de, ursprungligen privata men numera offentliga, byggnader med hörntorn som Setterberg ritade är fortfarande karakteristiska för staden. Den över 150 år gamla stadsplanen, med sina stora parkområden och breda gator, fyller även idag de behov som invånare, affärsliv och livlig biltrafik ger upphov till.