Den unika Kvarkens skärgård

Finlands enda naturarv på UNESCOs världsarvslista

Endast stenarna minns de hemligheter som inlandsisen format i den karga och vackra skärgården. Kvarkens unika skärgård har valts till Finlands enda UNESCO världsnaturarv tack vare landhöjningen och andra märken istiden lämnade i Kvarkens natur som bäst kan ses här i regionen. Med andra ord har vi här i Vasaregionen ett av världens 200 under!

Kvarkens skärgård omfattar i praktiken hela yttre skärgårdszonen på fem kommuners områden. Området bildar tillsammans med Höga Kustens skärgård på den svenska sidan ett gränsöverskridande världsarsvområde. Avståndet mellan holmarna i Sverige och Finland är som kortast 20 km.

Istidens arvinge

Kalastusta Merenkurkussa, Vaasa.

Under den förra istiden var hela norra Europa täckt av ett tjockt lager is. Allra tjockast (2–3 kilometer) var isen över det område som idag kallas Österbotten. Isen började smälta bort för cirka 18 000 år sedan och 8 000 år senare var isens kant ungefär där Kvarken ligger nu. Jordskorpan, som tidigare tryckts ner av inlandsisen, började höja sig och en moränskärgård formad av inlandsisens smältningsprocess började träda fram.

Landhöjningen fortsätter med en hastighet av 8–9 millimeter per år. I Kvarkens skärgård stiger nya landområden motsvarande 150 fotbollsplaner ur havet varje år.  Om landhöjningen fortsätter med samma takt, har vi efter 2 500 år en naturlig bro till Sverige!

Kalastusta Merenkurkussa, Vaasa.

Kvarkens skärgård har ett enastående geologiskt värde eftersom landhöjningen i området är bland de snabbaste i världen. Vidare har Kvarkens skärgård unika förekomster av istida formationer, såsom De Geer-moräner och Ribbed-moräner, som skapar ett växlande landskap. Skärgården är som en mosaik av öar och skär av alla storlekar. Det sägs att det finns så mycket som 5 600 öar i världsarvsområdet.

Pike Paradise

På grund av landhöjningen befinner sig Kvarkens naturtyper, vegetation och fauna i ett föränderligt tillstånd – både under ytan och på land. De grunda fjärdarna och skyddade vikarna är också viktiga för flera fiskarter. Vikar och sund mellan holmarna avsnörs från havet genom landhöjningen och blir små flador och glosjöar. Fladorna och glosjöarna är viktiga yngelreproduktionsområden för fiskarna, som söker stiger dit på våren längs bäckar för att leka.

Kalastusta Merenkurkussa, Vaasa.

Den skogstyp som växer på området påträffas endast på landhöjningsområden, eftersom landet som stiger ur havet först är helt utan vegetation. De första växterna till exempel havtorn, slår ner sina rötter i den jungfruliga marken och bereder samtidigt jordmånen för följande växter, som i sin tur undantränger pionjärarterna. Den här successionen kan tydligt ses från vattenbrynet i riktning mot land.

Varje vinter flyttar isen på en del av stenarna som på våren kan dyka upp på helt nya ställen. Farleder och sjökort blir snabbt föråldrade och får ritas om och märkas ut årligen. I vår soliga, karga skärgård finns det rum att andas och själen får ro. Låt havsvindarna blåsa bort vardagens brådska och bekymmer från ditt sinne. Njut här och nu. Året runt.